måndag 19 oktober 2009

Reflektion 3

Normen i dagens skola är att hoppa över 140cm och de barn som inte når upp till dessa normer får det mycket svårt i skolan.
Det är oftast barn med koncentrationssvårigheter, dyslexi eller neuropsykiatriska diagnoser såsom ADHD etc.
Inskrivningen i särskolan har fördubblas det senaste året, inte för att det föds fler barn med funktionsnedsättningar utan att ribban har höjts och det är fler och fler barn som inte uppnår till dessa krav.
Är det en sådan skola vi vill ha där man placerar folk i fack?
Vad hände med mottot ”en skola för alla”

I Kina när lärarna sitter på lärarmötet och diskuterar eleverna om de läser för sakta eller inte kan räkna matte så fråga de sig själva vad har jag som lärare gjort för fel.
I Sverige anser inte alla men många lärare att det är eleven som det är fel på.

Reflektion 3

Carlgren och Morton i kapitlet vart är vi på väg, där benar de upp begreppen professionell, professionalisering och professionalism.
Att vara professionell är att det finns ett uppdrag som kräver kunskap som inte andra grupper har, professionalisering betyder att som lärare som yrkes grupp har den kunskaps bas som krävs och att man själv tycker det, professionalism betyder att omgivningen tycker att lärarna besitter sådan kunskap.
Lärarnas uppdrag har förändrats och blivit mer indirekt.
Läroplan och kursplan kan de inte påverka utan de förväntas tolka målen, utforma en verksamhet, åstadkomma ett lärande samt bedöma elevernas kunnande.
Om inte lärarna lyckas med sitt uppdrag är det en stor risk att andra grupper kommer in och fyller expert utrymmet.

När jag gick i gymnasiet hade jag en historia lärare som bara stod vid tavlan och skrev tills lektionen vars slut. Ifall man inte hann med att skriva i hans takt fick man skylla sig själv för när han var klar på ena sidan suddade han ut den andra.
Jag lärde mig inte så mycket av hans lektioner för att jag lär mig bäst när någon berättar eller läser för mig och inte skriva 20 sidor och sedan ha prov på det nästa dag. Han kunde säkert sitt ämne men var en otroligt dålig pedagog och förmedlade alltså noll kunskap ut i klassen. Så att vara professionell betyder inte per automatik att man har en lärarutbildning. Om du inte kan se dina elever som olika individer och anpassa undervisningen efter det är du enligt mig ingen professionell lärare.

torsdag 1 oktober 2009

inlägg 2

Jag tycker att boken var lite svår läst och det var vissa delar som jag fick läsa två till tre gånger men bortsett från de var boken lärorik. Det var en del i som jag kommer att ta med ut när jag blir lärare. Något jag kommer att tänka på är att variera och att försöka få med alla elever. Det är väldigt viktigt att läraren ser varje elev och låter elevens röst bli hörd. Alla lär sig olika och det är viktigt att nå fram till individen och få fram hur han/hon vill bli lärd för underlätta lärandet för dem.

inlägg 1

När jag läste Lärare av imorgon av Ingrid Carlgren och Ference Marton fastnade jag för (Barbara Rogoff, 1990) citat. Det kan vara mest effektivt att samarbeta med någon som är lite bättre än vad man själv är,men det finns också fördelar med att arbeta ihop med någon som är lika bra eller kanske till och med något svagare… Jag fick läsa texten om och om igen för jag förstod inte riktigt vad hon menade med det. Men efter att jag läst det noggrannare fick jag fram till att hon menar att vi lär oss olika, vissa lär sig bra med personer som är lite duktigare medan vissa jobbar mycket bättre med en som är lite svagare för då kan kanske den starke personen lyfta upp den svage. Carlgren och Marton tar upp mycket om olika sätt att lära sig på. Det finns dom som lär sig igenom att läraren visar och går igenom på tavlan medan det finns dem som lär sig bäst genom att bara läsa en bok.

Jag lär mig bäst när någon läser högt för mig och visar med praktiska exempel och det är något jag kommer att ta med mig när jag blir lärare.

tisdag 29 september 2009